Traumabehandling

Människor som söker hjälp hos mig kommer ofta med diffusa symptom. Exempelvis kan man känna sig depressiv, ha lätt för att få ångest, fastna i sitt eget tänkande, plågas av ensamhetskänslor och ha svårigheter att känna tillhörighet med andra. Väldigt ofta har man svårt att reglera sig själv känslomässigt så att man känner sig bättre igen. 


Tänk dig själv att du lätt hamnar i panikkänslor, får hög puls och andas snabbare eller att du känner dig rejält nere och allt känns hopplöst, meningslöst och svårt. Du vet inte hur du skall bli lugn igen eller komma ur känslorna av hopplöshet. Ofta har man provat allt innan man kommer till mig. 


Vi människor har genom evolutionen lärt oss att använda oss av andra för att reglera oss själva känslomässigt. När vi har blivit upprörda över något, är rädda eller skamfyllda behöver vi prata med någon som vi kan dela våra känslor med. Någon som förstår och inte dömer oss och som kan erbjuda en trygg famn hur hårt det än blåser.

Ibland kan vår förmåga att använda oss av andra ha slagits ut, det vill säga vi har drabbats av en kronisk tillitsbrist. Tilliten till andra kan släckas ned av många olika anledningar. Exempelvis om vi har haft en svår barndom där vi har varit beroende av instabila vårdnadshavare. Men ibland är det inte så tydligt. Vi kan ha haft föräldrar som har funnits där och som vi vet verkligen älskar oss men ändå har vi känt oss känslomässigt ensamma med känslor som har upplevts överväldigande. Min erfarenhet är att många som kommer till mig har vuxit upp med en förälder eller båda föräldrarna med en odiagnostiserad neuropsykiatrisk diagnos, obearbetade traumaupplevelser eller egna ankytningssvårigheter. 


Föräldrar gör ofta så gott de kan. Det handlar inte om att föräldrar inte älskar sina barn tillräckligt utan ofta om mycket mer komplexa skeenden. Att under dessa förutsättningar leta efter vems fel det är att man känner som man gör leder ofta inte till den symptomlättnad som vi letar efter. Målet är ju att du ska må bättre och känna att du vet hur du ska göra för att komma ur det som just du kämpar med. 


Att gå i terapi hos mig innebär att lyfta det som redan fungerar och få det att bli ännu mer verksamt samt att återställa tilliten till andra och till dig själv. Jag gör det genom att hjälpa dig att lära känna hur ditt nervsystem fungerar och använder de metoder som behövs utifrån dina behov. Du kan läsa mer under Mina metoder. 

Anknytningsproblem

Anknytningsproblem handlar om tillitsbrist. Bristen på tillit till andra och till den egna förmågan att hantera livet.
 

Vi föds med ett enda uppdrag och det är att knyta an till våra vårdnadshavare till vilket pris som helst. Med tiden blir vi specialanpassade för att klara av ett liv under de förutsättningar som råder i vår uppväxtmiljö. Problemet är att det kanske är en dysfunktionell uppväxtmiljö och kanske inte den miljö som egentligen var helt optimal för just dig. Vi utsätts för risken att få med oss erfarenheter som leder till felinlärning. Exempelvis kan vi reagera med avstånd när någon närmar sig oss med erbjudande om kärlek eller vi kan bli helt absorberade av en annan person och glömma våra egna behov. 
 

Inlärningen kan ha skett så tidigt i livet att vi är omedvetna om att den påverkar oss och vi lever våra liv och ger oss in i olika relationer men ofta leder det till samma oönskade resultat. Vi får alla med oss en inre arbetsmodell som vi använder oss av som en slags ”blueprint” i alla relationer. Det är den inre arbetsmodellen som kan vara dysfunktionell och behöva uppdateras.

 

Det är i det läget man kommer till mig. Min uppgift blir att hjälpa dig att se och med varsamma händer och snälla ögon börja förändra ditt sätt att relatera på, så att du vågar gå den väg som du behöver gå för att återställa din tillit till andra och framförallt till dig själv.  

Kontakt

070 204 29 71, vppsykoterapi@gmail.com, Dalagatan 38, 113 24 Stockholm, Hitta hit