Vasaparkens
psykoterapi
AEDP
AEDP står för Accelerated Experiential Dynamic Psychoteraphy och är en anknytningsbaserad terapiform skapad av Diana Fosha.
​
Den bygger på anknytningsteorin, emotionsteorin, positiv psykologi och neurofysiologisk forskning omkring förändringsmekanismer. AEDP är en icke patologiserande terapiform som strävar efter att få igång den helande kraft som finns i oss alla även om vi har behövt utveckla överlevnadsstrategier som hindrar vårt optimala fungerande. Just dessa strategier ses inom AEDP som våra bästa försök att överleva och anpassa oss till situationen som var rådande då vi utvecklade dem.
Våra bästa försök att anpassa oss för att överleva är i grunden någonting mycket sunt och livskraftigt men kan med tiden låsa in oss i beteende- och känslomönster som blir för rigida och håller fast oss istället för att skapa frihet och livsutrymme.
Roten till psykopatologi anses vara våra tidiga kroppsliga och erfarenhetsmässiga upplevelser av att inte nå fram och få lindring när det har gjort ont. Alla avbrott utan reparation som har blivit lagrade i oss och skapat hopplöshet och våra desperata försök att ta hand om det i ensamhet. Symptomen på detta är ofta olidliga känslor av ensamhet, skräck, desperation och kronisk skam och skuld.
AEDP utvecklades för att kunna erbjuda en ny känslo- och anknytningsmässig korrektiv upplevelse som i grunden skall leda till en ny inre relationell arbetsmodell.
Läs gärna mera: https://en.m.wikipedia.org/wiki/Accelerated_experiential_dynamic_psychotherapy
Neurofeedback
Neurofeedback som även kallas för EEG Biofeedback är ett inlärningsredskap för att träna hjärnvågorna. Via träningen blir de individuella hjärnvågorna och de mönster de bildar hos den som gör träningen visuellt synliga på en TV-skärm, vilket gör det möjligt att medvetet börja förändra dem.
Neurofeedback används bland annat för ADHD, sömnsvårigheter, PTSD, Developmentaltrauma (resultatet av stora brister i omsorg och anknytning under uppväxtåren), inlärningssvårigheter, kronisk smärta, migrän, bipolaritet m.m.
Det går till på följande sätt: Terapeuten frågar den hjälpsökande vilka symptom som han/hon lider av och tar anamnes (både sjukdoms- och familjehistorik) för att kunna individanpassa träningen. Efter det lägger terapeuten upp en plan över hur träningen skall gå till.
​
En session tar allt mellan 15 och 45 minuter. Alla hjärnor är individuella, precis som vi alla är olika som människor och därför svarar vi också på skilda sätt utifrån träningen. Den behöver därmed kontinuerligt anpassas utifrån hur resultatet upplevdes av den som tränar. Vi utgår alltid ifrån din upplevelse.
Att mäta hjärnvågor är ingen exakt vetenskap så din upplevelse blir vår "fakta" och där vi tar avstamp. Neurofeedbackträningen är en inlärningsprocess. När man väl har lärt sig att hantera sina hjärnvågor på ett nytt sätt är det permanent. Ofta ser man märkbara resultat efter ca 10 till 20 gånger. Neurofeedback gör inte ont. En eller flera sensorer placeras på huvudet och en i närheten av örat, med hjälp av en vattenlöslig massa, för att skapa så god kontaktyta som möjligt. Sen går det att mäta den naturliga och svaga elektriska aktivitet som redan pågår i din hjärna. Den förstärks sedan via en ”förstärkare” som gör att vi kan se aktiviteten i din hjärna på en datorskärm.
​
Poly Vagal-baserad psykoterapi
Poly Vagal-baserad psykoterapi handlar om att lära känna sitt eget nervsystem och lära sig hur man kan hitta vägen hem igen efter en känslostorm. Om man vill lära sig att segla en båt så innebär det att kunna styra den under olika väderleksförhållanden. Ibland är vinden svag och ljum likväl som det kan blåsa upp till storm och vågorna går höga. Vi kan använda att "lära sig att segla" som en metafor för att lära sig att manövrera i sitt eget nervsystem.
​
Målet med Poly Vagal-baserad psykoterapi är inte att stanna i lugn och ro hela tiden och känna dig fridfull och i kontakt. Snarare handlar det om att lära dig att manövrera och känna dig säker och trygg även när du är mer aktiverad och framför allt att inte fastna utan hitta vägen hem igen efter känsloreaktionen.
​
Det kanske viktigaste steget av alla går ut på att återerövra förmågan att använda andra människors nervsystem för att lugna ned vårt eget när vi är aktiverade och oroliga, så kallad samreglering. Den förmåga som vi föds med men som slås ut eller aldrig utvecklas fullt ut om vi är med om tidiga relationenstrauman, exempelvis anknytningstrauman.
​
​
Traumaterapi och kroppen
Trauma sätter sig i kroppen. Kroppen kan låsa sig eftersom den bär traumat på en omedveten nivå så att vi inte medvetet ska behöva komma ihåg vad vi har varit med om. Risken är stor att vi skulle bli överväldigade av känslor och minnen som vi inte har kapacitet att ta hand om annars. Vårt nervsystem är finurligt konstruerat för att skydda oss så att vi ska kunna överleva till varje pris men ibland är priset alltför högt och det är ofta då man behöver söka professionell hjälp.
​
​
Jag använder mig av EMDR (Eye Movement Desenzisation and Reprocessing), SP (Sensorimotor Psychotherapy) och TRE (Tension and Trauma Releasing Exercises) för att arbeta närmare kroppen. Vi har tre olika nivåer som trauma behöver bearbetas på: tankenivån, den känslomässiga nivån och kroppsnivån. EMDR och SP riktar sig till alla nivåer och TRE enbart den kroppsliga nivån.
Läs gärna mer på:
EMDR https://www.emdr.com/what-is-emdr/ https://youtu.be/hKrfH43srg8
